Om att erkänna stilen som konstform.

Min farmor är en av mina absolut största inspirationskällor. Hon inspirerar mig till att ta tillvara på och göra nytt av gammalt, att träna ögat att se möjligheter i det som annars skulle kastas och att vara fåfäng och sy de pråligaste plaggen. När min farmor och jag pratar om hur kul de är att sy brukar hon alltid tillägga; Och så är det ju så roligt att få vara ensam om plaggen! 

Jag tycker det stämmer så himla fint och brukar tänka på farmors garderober fylld av skatter när gubbar i kostym fnyser åt intresset och historierna i plagg.

Kläder är bland det roligaste jag vet. Det är som en blandning av att måla självporträtt och att leka med dockor. Förutom att du inte målar på duk utan på dig själv och att du inte behöver sucka av avundsjuka på dockans vackra klänningar utan istället sy en likadan i fullstorlek åt dig själv. 

Jag är väldigt mycket av en årstidmänniska och för varje ny årstid blir jag försälskad på nytt och tänker att denna årstiden är ju trots allt den bästa! Likaså blir det med min stil. För varje ny årstid blir jag inspirerad till att starta en massa nya syprojekt och ”skapa en ny inspirationsbild”. Till exempel så brukar jag på hösten vilja dra fram knästrumporna och bära till veckade ullkjolar, blus och skolväska i skinn. På vintern, vill jag måla naglarna i isblått och ha raggsockor med lång plisserad kjol och varma kappor. På våren vill jag ha ljusa färger och mycket pastell, korta kjolar och spexiga frisyrer. När en årstid börjar nå sitt slut får jag en bild av hur jag vill gå klädd och vad jag vill inspireras av i mina projekt inför den nya årstiden.

Men så kommer sommaren och jag vet aldrig vad jag ska ha på mig. En del människor har ju sommar och vintergarderob. Jag använder nästan alla mina kläder året runt men i olika tjocka lager. Det gör att när sommaren väl kommer känns allt förbrukat och lite trist. 

I början på sommaren köpte jag ”Love at first stitch” av Tilly Walnes och jag blev megapeppad på att sy alla hennes plagg och att sy i lite mer typiska retrotyger. Och helt plötsligt kom jag på det! I sommar vill jag ha djupröda läppar, randiga tröjor i marinblått och hårband med knut. Ni vet, lite franskt, lite femtiotal, lite sailor. Är ni med vad jag är ute efter? 

Så nu känns det så där roligt och inspirerande igen att klä på sig. Jag rotar längst ner i lådorna och garderoberna och letar reda på de rätta plaggen och skapar helt nya kombinationer av det jag redan har hemma. Jag tror att bara en har en inspirationsbild i huvudet så krävs det inte att en går ut och köper en ny garderob utan det blir minst lika kul att skapa någonting nytt av det du redan har hemma!

Och ännu en gång vill jag ut och vallfärda på gator och torg och krossa fördomen att kläder, mode och stil skulle vara något banalt och självupptaget. Jag tycker att det är en konsform som alla kan använda sig av på sitt eget vis och hur den vill. Jag tycker att det är en konstform som låter kvinnor ta plats och dela med sig av sin kunskap, en konstform som uppmuntrar till olikhet och en konstform som får folk att tänka över sin konsumtion och att ta väl hand om sina plagg.