Vad kall du är om handen, låt mig värma den i min
När jag tänker på farmor står hon på en ranglig gammal trätrappstege i klackskor och sträcker sig efter efter de gamla papplådorna från 60-talet. Papplådorna med etiketter, fyllda med noggrant vikta tygstycken. När jag tänker på farmor minns jag skräcken när hon som var åttiofem och halvblind stod på den rangliga stegen för att ta ner tyger åt mina tygprojekt och att jag som var femton absolut inte fick klättra upp på trappstegen. Jag kunde ju ramla ner sa hon i sina högklackade skor medan jag stod nedanför med hjärtat i halsgropen.
När jag tänker på farmor tänker jag på hennes frys som alltid var fylld med minst sju sorters kakor och färdiglagade matlådor med köttbullar och fläskkotletter. Jag tänker på att hon alltid visste allas favoriträtter och kakor och att hon dukade med Spisa Ribb från Rörstrand. Jag tänker på tidiga morgnar i hennes lägenhet och att jag alltid hoppades att jag skulle vakna först av syskonen så att jag kunde tassa tyst genom lägenheten och krypa ner närmast bredvid henne i nittiosängen. Jag tänker på de tidiga mornarna och alla historier hon berättade om hennes barndom i Mackmyra, om pappa och Maggans uppväxt i lägenhetshuset i Gävle på femtiotalet och om min egen barndom som hon mindes bättre än mig. Jag tänker på att även om jag inte vaknade först utan till min förargelse vaknade sist av syskonen fick jag av nån outgrundlig anledning ändå alltid plats i farmors nittiosäng. Jag, mina syskon, farmor och alla historierna om en helt annan tid som jag inte upplevt men ändå fick uppleva genom hennes minnen.
När jag tänker på farmor tänker jag på alla telefonsamtal vi hade. Att jag ringde henne varje kväll och hon hade alltid tid att lyssna och fråga om min dag, hon hade alltid idéer och förslag på hur jag kunde genomföra projekt och vi hade alltid saker att prata om. Jag minns att alltid när jag la på telefonluren på den väggfasta telefonen hemma var telefonluren fuktig av min kroppsvärme för att jag hållt den mot min kind så länge.
När jag öppnar mina papplådor från 60-talet fyllda med olika tyger från olika decennier, påbörjade projekt med mönsterpapperet kvar kommer farmors doft emot mig. Då tänker jag på dig farmor.
För en vecka sedan somnade min fina farmor in. Det känns ledsamt och tråkigt men samtidigt fint att hon fick ett så långt och händelserikt liv. Jag är så glad att just hon har varit min farmor och varit så närvarande hela mitt liv. Det känns också fint att jag kan dela med mig av all kunskap och skaparlust som jag fått av henne med er här bloggen. För jag vet att ni uppskattar och sätter lika mycket värde i det som mig. För några år sedan skrev jag en guide om hur du nystar nystan efter metoden som farmor lärt mig. Jag döpte den till Farmors geniala nysta-nystan skola och det är ett av mina mest lästa inlägg på bloggen. Bilderna från det inlägget har försvunnit så jag har gjort ett nytt inlägg som rätt och slätt heter nysta nystan, men det är fortfarande efter farmors geniala metod. Så denna lördagmorgon delar jag med mig av en länk till det inlägget och så tänker jag att nån därute kanske lär sig att nysta nystan efter farmors metod. Det tycker jag känns fint.