Lillian cardigan
Garn: Lettlopi, Mimosa
Mönster: Lillian Cardigan av Jennifer Wood
Svårighet: ▲▲▲▲▲
I söndags jobbade vi sista dagen på årets kollo, både sorgligt och härligt! Sorgligt för att vi säger hejdå till alla barnen och för att ännu ett års kollo-arbete knyts ihop och avslutas. Härligt för att vi haft så fina veckor tillsammans och för att jag nu får lite mer fritid och energi tillbaks! Alla projekt är ju tyvärr inte lika härliga, så nu ska vi prata om ett riktigt utdraget och drygt projekt, nämligen min Lillian Cardigan.
Jag tycker själva mönstret är så fint men otroligt komplicerat skrivet. Det var diagram till både vänster framstycke, höger framstycke, bakstycke och ärmar och allihopa var på olika varv samtidigt och såg olika ut. SÅ svårt att hålla koll på. Koftan blev en låååångdragen process och jag är inte helt nöjd med slutresultatet. Ärmarna blev väldigt puffiga och så har jag lite aggressioner mot den för att vi bråkade så mycket under stickningens gång. Men jag tror att jag börjar bli sams med den igen. Har du haft nått projekt som du bråkat så mycket med att du sedan haft svårt att bli sams med den igen?
Den ser fin ut din tröja, men jag förstår dig!
Jag håller just nu på med en tröja också som jag verkligen har krånglat med. Först hade jag jättemycket problem med färgval, sen krånglade mönstret som ändå var ett köpemönster och jag har repat upp o repat upp. Tills nu när jag börjat på ärmarna och insett att ”nej jag tycker inte om ärmarna så här”. Så nu funderar jag ärligt på att repa upp hela tröjan och bara skita i den! Eller så får den ligga i några veckor till, men jag vet inte. Går och är småsur på den hela tiden!
Färgen är så himla fin! Använde lite av den på min Afmæli och på ett par vantar som nyligen blev klara. De flesta projekt och jag brukar bli osams. Men det har nog sällan gått så långt att jag gett upp totalt. Förutom med ett projekt då, som jag helst vill glömma ? Oftast brukar projekten hamna i skamvrån ett tag och sedan tar jag upp dem igen när det känns bättre igen.