Stil! – Bekvämt eller konstnärligt uttryck?
Idag tänkte jag att vi skulle fortsätta att gräva ner oss i det roliga ämnet STIL. I höstas fick jag nämligen frågan om hur jag förhåller mig till stil i relation till bekvämlighet. Så vi fortsätter därifrån helt enkelt. Här kan du läsa första inlägget på ämnet.
Jag tänker att det första vi kan fundera på är ordet bekvämt. Ofta när vi pratar om plagg kanske vi pratar om vad som känns bekvämt PÅ kroppen men kanske inte så mycket om vad som känns bekvämt inuti? För mig har nog alltid känslan av att känna mig bekväm inuti varit viktigare än att det ska kännas bekvämt utanpå. Men jag är inte så känslig för att kläder måste kännas bekväma på kroppen. Jag besväras inte jättemycket av om något sitter lite tight eller så där. Däremot kan jag störa mig jättemycket på om till exempel ärmar är för långa (SÅ irriterande) och jag får panik av termobyxor och tjockjacka, kläder som det är svårt att röra sig i. Jag tycker också det är jobbigt med plagg som inte sitter bra över axlarna. Det kan faktiskt göra mig riktigt obekväm. Men det har nog mer att göra med hur det känns i kroppen än hur det känns utanpå om ni förstår hur jag menar?
Men jag får också medge att jag är en hopplöst fåfäng typ. Jag älskar att ha på mig roliga och fina kläder och den känslan vinner faktiskt oftare än att kläder måste kännas superbekväma på kroppen. Jag äger också väldigt mycket plagg. Eftersom det är roligt att leta plagg på second hand. Det är roligt att sy plagg, det är roligt att ha mycket att välja mellan. Det är roligt att glömma bort ett plagg och återupptäcka det. Det är roligt att sluta gilla ett plagg och börja gilla det på nytt. Jag vill att garderoben ska ge samma känsla som utklädningslådan när jag var liten. Mycket konstiga, roliga, flådiga, knasiga plagg.
Men garderober har också en bristningsgräns och om jag då måste prioritera mellan ett par praktiska arbetsbyxor (vad är det?) och en rolig kjol. Ja då är det byxorna som ryker (om de ens kom in i garderoben)
Det är känsligare med kläder som inte känns bekväma i kroppen tycker jag. Samtidigt var det länge sedan jag hade den känslan och det tror jag beror på två saker. För det första tror jag att jag övat bort att tänka så mycket på vad andra tänker om vad jag har på mig. Jag litar ganska starkt till min egna känsla av att det känns bra att ha vissa kläder på kroppen och tycker inte att det skulle kännas så jobbigt om andra inte tyckte att det var lika fint som mig. För det andra har jag nog blivit bättre på att veta vad som känns bekvämt för mig att ha på mig och vad jag gillar att ha på kroppen. Men jag gillar också att utmana och dra lite i den känslan. Våga ha nått som känns lite knasigt eller som jag är lite osäker på. Det är roligt tycker jag!
Hm eller om jag tänker efter kan ju ett plagg som inte sitter bra kännas väldigt obekvämt… Typ en klänning som åker upp över rumpan så fort en sträcker upp armarna. Det är ju lite jobbigt. Men det kanske är där gränsen går för mig. Ett plagg som är lite obekvämt på samma sätt hela tiden, men liksom sitter där det ska. Det tycker jag går bra. Plagg som är lite för kalla för årstiden går också bra. Men plagg som liksom inte sitter där de satt när en klädde på sig kan jag bli galen på. Plagg som liksom vrider och vänder på sig och lever sitt egna lilla liv. De plaggen får jag panik på och tycker är rysligt obekvämt!
Men om jag behövde välja mellan det estetiska uttrycket och bekvämlighet måste jag nog, som den fåfänga personen jag är, erkänna att uttrycket vinner. Men det ultimata är förstås knasiga, bekväma, roliga OCH vackra plagg! Hur känner du? Är det viktigt att plagget känns bekvämt utanpå för att det ska kännas bekvämt inuti? Är det viktigt överhuvud taget att plagget är roligt? Eller är det viktigaste att det känns bra att ha på kroppen? Eller är du som mig och prioriterar uttrycket framför bekvämligheten? Berätta gärna!
Det tycker jag är så härligt med dig, Fredrika! Att du har så mycket kläder som jag inte skulle ens prova att ha. Bara för jag skulle inte känna mig bekväm i dom, inuti. Så det är så roligt att se dig i alla olika plagg du har, skapar och gör om! Fortsätt med det! 😀
Jag är väldigt blandad. Medan jag hade hund så klädde jag mig oftast praktiskt, t-shirt och fritidsbyxor för det var lätt, och jag trivdes i det.
Men jag gillar även att ta på mig leggings med roliga mönster och tjusiga klänningar (oftast med mönster, och gärna i form av djur eller mer barn-mönster). Dock händer det inte så ofta.
Kläder och mode har aldrig varit mitt intresse, men jag försöker klä mig som jag tycker är fint, och samtidigt lite bekvämt. 🙂
Haha! Vad härligt att höra! Och så kul ju att kunna inspireras av andras plagg, även om en själv inte skulle vara bekväm i det. Inspireras lite på håll så där.
Hur ens liv ser ut, speglar ju också verkligen ens kläder. Även om jag försöker att inte låta det påverka allt för mycket, så spelar det ju in lite grann ändå. Jag klär mig i vissa kläder när jag bara är hemma, vissa kläder när jag jobbar och vissa kläder på fest. Även om det kanske är samma stil så skiljer det sig ändå åt lite grann.
Fint OCH bekvämt är helt klart det bästa! Tack för din fina kommentar och för att du delade med dig av dina tankar!
älskar outfiten med den rosa toppen & de gula byxorna! så fin.
tyckte också det var ett sånt intressant inlägg, relaterar till att kläder kan få vara lite obekväma/sitta lite fel så länge de känns bekväma inuti. har själv en väldigt minimalistisk garderob i svart & kan ibland drömma om mer färgglada plagg, men har lärt mig att de oftast bara blir hängande & då känns det helt enkelt inte värt att investera i dem. uppskattar däremot v-e-r-k-l-ig-e-n när andra bär roligare kläder, blir så glad av typ färgglada kappor.
har också tänkt på hur vad som anses ”sitta rätt” är en kulturfråga under senaste tiden, bor i schweiz sen ett par år tillbaka & varenda gång jag tittar på kläder från skandinaviska märken på schweiziska hemsidor klagar alla kommentarer på hur plaggen är för stora, inte smickrar ens figur & ser ut som nattkläder etc, medan alla kommentarer på de svenska hemsidorna höjer plaggen till skyarna & hävdar att de sitter perfekt. har också märkt att jag känner mig mer self-conscious om jag bär typ lösa byxor / klänningar som inte markerar min midja här, även om jag fortfarande personligen trivs bäst i en mer skandinavisk oversize-silhuett ¯\_(ツ)_/¯
Åh men tack Déa! Och TACK för att du delar med dig om dina tankar! Så intressant att du som har en mer minimalistisk stil också föredrar bekvämt inuti än utanpå. Så skönt också att en börjar få lite koll på det just för att slippa plagg som ändå bara blir hängandes.
Sååå intressant med det sett ur ett kulturellt perspektiv också! Jag kan tänka mig att vad som anses sitta bekvämt också har skiljt sig mycket åt historiskt sätt också.
Tack snälla för dina tankar! <3
Jag är nog ganska mycket en bekvämlighets människa. Det viktigaste är att de sitter bra och är praktiska, sen kanske det inte är finaste kläderna. Jag brukar fundera på hur jag skulle kunna kombinera de passform, praktiskt och fint. Jag har ju småbarn och jobbar dessutom med små barn, så passform och praktiskt är ju rätt så viktigt. Så frågan är hur man får in det fina i det hela. Jag skulle ju aldrig bära en av mina hemmastickade tröjor på jobbet, de är jag allt för rädd om. De är nog de få plagg som jag verkligen tycker är fina, så där går affektionsvärdet före att känna sig fin på jobbet i alla fall.
Jag har ett arbete som vår-höst innebär utomhusjobb. I början försökte jag verkligen klä mig snyggt, men efter något år kapitulerade jag. Det är för hemskt att gå en hel dag och frysa, eller bli bränd av solen med för den delen. Jag har helt enkelt förlikat mig med att se ut som en mischelingubbe när det är kallt och att alltid ha en rymlig skjorta när det är varmt. Försöker kompromissa med snygga sjalar, mössor och skjorttyger, men det blir alltid mer praktiskt än snyggt. Så när jag väl får va på kontoret, då går jag all in! Älskar att ha på mig klänningar och kjolar, gärna i glada färger. Får ofta kommentarer om att jag ser så ”finklädd” ut av kollegor. Förr tyckte jag det var jobbigt, men med åldern har jag slutat bry mig. Jag blir glad och känner mig fin i färg, och då får man ju passa på att ha det när tillfälle ges!