Ibland spelar det all roll i världen.

Ibland händer det saker som gör att livet känns upp och ner och tanken på att skriva och läsa om vimplar, pastelliga  kjolar och sömnadstips känns absurdt och långt ifrån vem en är just nu.

Men så tänker jag att kanske är det då en ska fota pastelliga kjolar som mest, klippa vimplar för glatta livet och leverera sömnadstips som om det inte fanns en morgondag. För kanske är det då du kommer ihåg vem du är och att livet faktiskt fortfarande består av pastellkjolar, vimplar och sömnadsprojekt. 

 

 

Istället för att känna ångest inför bloggvärldens pastellmoln och känsla att lyfta fram det fina och vackra så omfamnar jag det och låter det gråa gå hand i hand med pastellmolnen. För bloggvärlden är en fantastisk plats med talangfulla, inspirerande och varma människor. Så då borde det ju vara precis här jag ska vara just nu.

 

Tack till alla ni som skriver grymma, inspirerande och vackra inlägg. Tack till alla ni som lämnar fina kommentarer och delar med er av er vardag till mig. Tack för att ni gör bloggvärlden till en plats att vila i under gråa dagar.