Innan snön smälter
Tillbaks i gamla gängor igen. På ett sätt är allt som vanligt, fast ändå inte riktigt. Det liksom känns i luften. Det känns att alla väntar, väntar på våren, på sökningar, på produktioner, på ljuset.
Som Amanda så fint sa, så är vi alla påväg bort nu och man börjar inse att alla de här människorna som finns precis utanför dörren dygnet runt kommer vara spridda för vinden om några månader.
Därför känns det lite extra fint att få stanna upp och bara vara. Dricka te och prata om fina, viktiga saker, sitta uppkrupen under täcke och titta på film och kramas lite extra länge.
Eller bara ligga och titta upp i taket där mina tranor flyger. För om ett år är det inte längre mitt tak och tranorna flyger på något annat ställe. Just därför är det fint att ibland stanna upp och bara vara.
Tjoflöjt!