Att vara tillbaka, att komma hem.

Nu tror jag bestämt att jag är tillbaks på riktigt. De senaste veckorna har varit så omtumlande på många vis. Men ni må ju tro vad mycket jag har att visa och berätta för er nu!

För tillfället håller jag på att försöka packa upp och sortera bland alla saker. Marie säger att hon trivs mycket bättre i fönstet här hemma med utsikt över älven istället för i fönstret på Hola där folk jämt och ständigt sprang och bankade på rutan. Själv tyckte jag nog att det var bra mycket sorgligare att lämna Hola och jag saknar det där ständiga bankandet.