En liten stund på en annan plats

Det finns en plats där syrsorna spelar i gräset och röda små stugor står på rad som att de inte riktigt hör till den världen där det finns lastbilar och kärnkraftverk…

 

…utan att de hör till sagovärlden där det finns stenar som är så stora att om en är liten kan en använda den som rutschekana.

I den världen bjuds det på kvällsfika och jordgubbar i skymningen av en mormor och en morfar

Där rödrutiga bomullsgardiner dansar i kvällsbrisen

och solen lyser genom rosenblad

Om en går barfota längs grusvägen och lyssnar riktigt noga kan en höra minnet av små kusinfötter som springer ikapp till loppisen för att göra storslagna fynd som små blommiga koppar, tygprover och skedar som säkert är i äkta guld.

I en stuga precis bredvid bor det ett par som heter Ros-Marie och Sven. Där finns det krattade grusgångar och över 70 olika sorters rosor som alla doftar på sitt eget vis.

Små barnfötter är alltid välkomna och får gärna plocka smultron i gräskanten. När jag går där nu känner jag samma känsla som då. Att det måste vara något magiskt och sagolikt om en heter Ros-Marie, har en rosenträdgård och bor i en liten stuga.

Och även fast vi bara var där en liten stund och sen är tillbaks i världen med lastbilar och kärnkraftverk så känns det ändå tryggt. För om det i den världen får plats med en sån plats som Blomsterhult så måste det ändå vara en ganska bra plats. Trots allt.