Att byta storstad mot älvkant
Varken mamma eller pappa skulle va hemma när jag kom med tåget så då drog jag rullväskan till Lena som bor mitt emot tågstationen och ropade på henne genom hennes fönster så hon kom och öppna för mig. Så satt vi och drack te och pratade om våra projekt och om vad som hänt sen sistens. Sedan, snäll som Lena är körde hon hem både mig och resväskan till Älvbrovägen.
Där nere på älvtomten mötte vi storebror som höll på att gräva uteplats på fiskegården.
Vår gård där hemma är uppdelad som i tre etapper och längst ner närmast älven har vi haft en kompost och en massa bråte…
till den här utsikten! Sånt går ju inte för sig, så nu tyckte de att det var dags att ändra på den saken.
Tänk att få komma hem till ett så här strålande solsken! I den lilla stugan som ni ser, där bodde jag sen medan jag var hemma. Rätt mysigt att slå upp dören om morgonkvisten och mötas av älvutsikten.
Jag och Lena inspekterade Olas arbete noggrant och bestämde sedan att det var dags för paus, så då bjöd Lena på pizza. Ja sa ju att hon va en snäll en.
På några timmar böt jag flyttkaos mot älvutsikt. Ibland är de här kontrasterna i livet himla fint ändå!