Om loppislycka och att få hem en liten blå soffa.

God söndagsmorgon! Ni anar inte vad mycket bilder jag har att visa er nu. Det är allt från färdigställda projekt och tygfynd till våriga solfrukostar och stickjuntor. Men en sak i taget va? 

 

 

För precis en vecka sedan var det dags för Nordhemsskolan loppis igen. Det är en skola med musikklasser som en gång om året arrangerar en stor loppis med allt möjligt som de säljer för några ynka kronor. Som jag förstått det är det föräldrarna och eleverna på skolan som arrangerar loppisen för att eleverna ska kunna åka på skolresa och köpa instrument och sånna grejor. Under dagen blir allt billigare och billigare. Bra loppis va? Förra året fyndade jag mest kläder, bland annat min paljettklänning. I år kom jag hem med lite andra fynd. Till exempel det här supergosiga nattlinnet. Det är supermjukt och jag känner mig som en liten brittisk tant när jag har på mig det = mycket bra känsla. 

Jag fyndade även en stickad tröja med huva och fickor och två mycket fina klänningar.

Extra kul är det ju att fynda saker en letat efter som till exempel den här lilla citruspressen för fem små kronor. 

Men det är också kul att fynda saker en inte letat efter. Bevis ser ni här ovan ↑ på hur glad i hågen en kan se ut när en fyndat något en inte visste att en behövde. Fast helt sant är det inte för jag hade faktiskt haft i mitt huvud att det hade varit himla mysigt med en liten soffa på rummet… och gärna en blå sådan… och visst skulle det va extra fint om den va i plysch? Så hade jag gått runt och tänkt ett tag men inte kunde jag väl frakta hem en soffa utan bil. Men så på loppisen så stod ju min soffa där för 150 kronor. Mitt hjärta slog en liten volt när ja fick syn på soffan men jag gick illa kvickt förbi för även om jag är optimist så kändes det helt enkelt inte genomförbart att ta med en liten blå plyschsoffa på spårvagnen. Hur fin den än var. Så när jag gjort klart alla andra fynd och just skulle gå så var jag bara tvungen att provsitta den bara lite, lite grann. Och nu var den nere på halva priset. 75 kronor! För min drömsoffa. Ungefär där nånstans började jag tänka att jo men visst kanske det ändå går att ta den på spårvagnen. Eller jag kanske kan bära den hem till Örgryte. Det är ju ändå bara 7 kilometer… Det kändes ju i allafall mycket mer relevant att bära den hem än att lämna min drömsoffa för 75 kronor där på loppisen. Medan jag satt där i soffan och funderade på hur mycket den här lilla soffan egentligen kunde väga hade Sofie hittat ett mycket fint litet skåp för 100 kronor och även hon funderade på om det inte gick att få hem det på nått sätt. Så då bestämde vi oss för, kan Pippi så kan vi! Så vi bar både soffa och skåp hem till Örgryte! Närå skoja bara, loppisen hade ordnat det så bra så de hade hemkörning för 150 kronor. Så vi slog till på en gång!

Allt som allt fick jag två klänningar, ett nattlinne, en citruspress, en kofta, en soffa och hemkörning för 300 kronor. Himla bra fyndardag va? John fyndade ett fiolfodral för fem kronor och var också mycket nöjd. 

Väl hemma igen fick vi en liten möbelleverans och nu började den nya utmaningen. Nämligen hur den lille soffan skulle få plats i rummet. Och ungefär lika mycket som jag gillar att göra storslagna fynd tycker jag INTE om oorganiserat kaos. Ni vet det där kaoset där det faktiskt är KAOS på riktigt och inte bara en massa projekt i en organiserad röra på golvet. Men nu stod ju soffan där i rummet och jag var tvungen att orda plats för den så det var bara att bita i det sura äpplet och vända upp och ner på varenda pryl i rummet, skjuta möbler hit och dit och slita lite i håret för att komma på hur tusan jag skulle få ihop det här pusslet. Men med en hel del hjälp från Sofie så kom soffan till slut på plats. Efter att jag flyttat på allt annat i rummet. Men nu undrar ni säkert, hur ser den här himla soffan ut då? Jo men kolla här! ↓ ♥ ↓ ♥ ↓

En mycket, mycket nöjd Fredrika! Och det var historien om hur den lilla blå soffan hittade hem till mig. Ha en fin söndag nu!