Ibland är kläder ett nödvändigt ont när du stapplar upp klockan sju en mörk, kall novembermorgon. Hur mycket du än tar på dig kommer du ändå frysa och du skulle hellre vinna tio minuter mer med snooz än att rota fram några vettiga paltor att dra på dig.
Men ibland hörrni. Oj, oj, oj vad du kan ha skoj. För finns det något roligare än att rota fram kläder ur teatergarderoben för att hitta karaktärskläder till nästa föreställning, att en ljum majkväll ta fram dina paljettigaste plagg och glittra ner allt och alla i kombination till musik ur högtalarna och kall dryck i glaset. Eller bara vakna en solig majmorgon och veta att du har all tid i världen att välja kläder.
För faktum är att det krävs ju inte ett gungande dansgolv för att du ska få klä upp dig eller en teaterföreställning för att du ska få klä ut dig. För mig är det något festligt att känna sig utklädd och uppklädd i vardagen.
När jag ska klä på mig brukar jag ofta försöka tänka om jag vill få en särskild känsla av det jag har på mig. Kanske vill jag känna mig vårig, 60-talig, tuff, spexig eller något annat och så försöker jag hitta kläder som får mig att känna just så. Eller så har jag sett något jag inspirerats av. En person på stan, en film, en bild på internet eller ett foto i en tidning och så letar jag i garderoben efter något som liknar det jag sett.
Men ibland vet jag inte alls hur jag vill känna mig eller se ut. Då brukar jag rota runt i garderoben efter ett plagg som sticker ut lite mer som jag kanske inte brukar använda och så försöker jag få en känsla av plagget. Vad vill jag kombinera med det här plagget.
Just den här majmorgonen vaknade jag och visste att jag inte bara ville klä på mig utan både klä ut mig och klä upp mig. Men jag visste inte till vad. Så jag rotade lite i garderoberna och bestämde mig för min superfina jumper som jag fyndade på Myrornas i vintras och som jag inte använt så mycket pga 1. Svårt med en kofta med korta ärmar 2. Jag har inte vetat vad jag ska ha till. Jag kände att jag ville ha byxor till men inte jeans och efter lite övervägande bestämde jag mig för mina prickiga byxor som jag inte använt på megalänge. Det hade till och med gått så lång tid att jag inte längre var riktigt nöjd med konstruktionen så den fick sig en liten snabb-omgång med symaskinen. Jag tyckte de blekgröna blev så fint ihop med det ljusblåa och kännde att pricken över i skulle va att bryta av det med ett rött hårband och röda läppar. Och det var den morgonens lekstund.
