Men dig kan jag lita på min kära.

Ja så blev den till slut klar. Kappan som jag sytt på höst efter höst och som aldrig riktigt ville komma ut i kylan.

Det är från början ett foder till en av jackorna farfar hade. Men så för några höstar sedan, bestämde jag och min faster oss för att göra en höstkappa åt mig av den.

Vi hann inte riktigt klart och den blev liggandes. Tills förra hösten då jag bestämde mig för att göra klart den i skolan. Så jag fodrade den och sydde och sydde tills det bara var knapparna kvar. Men skolans symaskin kunde inte sy i skinnet utan bara hoppade och det blev fult. Så jag försökte sy det för hand men det blev också fult och den blev liggandes ännu ett år.

Tills i lördags när jag tänkte; jag ger mig sjutton på att min symaskin klarar av att sy det. Och mycket riktigt! Nu  har jag en höstkappa och det lär nog behövas här uppe i norrlandet.

Tjoflöjt!