Lucka #13 Berätta om ett minne från din uppväxt

Jag är en sådär nio tio år och är hos momor och morfar på deras lantställe Blomsterhult. Blomsterhult som är som en liten sagovärld från nån av Astrid Lindgrens böcker. Små röda hus omringade av lummiga rosenbuskar, grusvägar och damer som heter Ros- Marie som hjälper en att trä smultron på strå.

 

Om man följer den lilla grusvägen kommer man till den mest fantastiska loppis man kan tänka sig. Det är fullt av koppar, burkar, böcker, soffor, klockor, fat och de mest konstiga saker. I rummet längst in på en ställning hänger det massor med tygprover. Jag stryker mina händer mot de små tygbitarna och ser potensial i allihop. En röd stuvbit i nått syntettyg kan bli en fantastisk klänning, de tio centimeters fleecebitarna kan man sy ihop till en mössa och den mörkblåa tygbiten som nästan ser ut sm siden kan bli gardiner i barbiehuset. Jag står och väljer noga bland tygbitarna som är fasthäftade på papper och räknar mynten i min rosa plånbok. Tanten och farbrorn bakom disken är väldigt snälla och när jag kommer hem från blomsterhult har jag en hel påse fylld med gamla tygprover som jag lägger ut över golvet på mitt rum och beundrar. Mitt alldeles egna och första tygförråd. De fula tygerna blev små fula dockkläder och en väldigt ful fleecemössa.

 

För bara nått år sedan på vinden hittade jag lådan med tygbitarna som jag så noga valde ut för en evighet sen. Jag lämnade dem vidare. Nuförtiden har jag ett tygförråd som svämmar över av tyger för alltid när jag är på loppisar måste jag stanna och stryka mina händer mot tygerna och stolt bära hem dem i kassar för jag ser precis vad jag ska förvandla dem till.