Två husdrömmare på vift.
Andra dagen i Sjöänge intog vi vår frukost på den lilla verandan till uthuset. Mamma tyckte jag var konstig som åt ost, gurka OCH ägg på mackan. Godaste som finns ju!
När vi ätit färdigt och gjort oss i ordning åkte vi på loppisvända till Söderhamn. Minns ni vad jag skrev i förra inlägget under bilden med mammas och pappas spegelbord? Så här skrev jag ”Till hösten när jag får flytta in i nya lägenheten skulle jag vilja ha ett ordentligt sminkbord. Gärna ett sånt här gammalt med inbyggd spegel och små lådor. Visst är de fina och drömmiga!” Och här stod precis ett sånt litet sminkbord som jag ville ha. Litet, vitt och med små lådor och luckor. Fyrahundra pix skulle de ha! Enda problemet var att bordet stod i Söderhamn och min lägenhet är i Göteborg. Men till slut kom jag och mamma överens om att om det går in i bilen så är det ett för bra kap för att lämna… Så nu befinner sig bordet hemma i Dalarna. Halva vägen avklarad. Nu ska vi bara lista ut hur det ska ta sig hela vägen ner till Göteborg. Det får bli en annan historia!
Mitt i Söderhamn ligger det här vackra vita huset. Här bodde min farfar och hans syskon när de växte opp. Ser ni vilket himla hus! Tyvärr så blev de lurade och blev av med huset och nu står det och förfaller. Sånt gör mig så himla ledsen. Först lura av människor ett hus och sedan inte ta hand om det.
Kolla utsikten över stan! Jag blir allt bra sugen på att flytta hit och köpa tillbaks huset. Dricka morgonte på övre balkongen
Nästan mitt emot hitta vi det här fina gula huset som faktiskt var till salu. Mamma blev lite sugen på att köpa det. Här poserar jag i klänning från vintagefabriken, moheda träskor och egenstickad kofta. Och så röda läppar på det!
Vi är lite husgalna i vår familj och dras mot gamla hus. Så jag har en hel del bilder från den här resan där antingen jag eller mamma står med näsan tryckt mot ett fönsterglas och suktande drömmer om att få rädda huset!
Till slut fick ja dra mamma därifrån innan hon slog till! Istället gick vi förbi tant gröns hus och det var som tur var inte till salu. Så såg det ut som tant grön tog hand om det ordentligt också, så det behövde nog inte räddas.
Här blev det min tur att bli lite hussjuk igen. Här stod ju mina drömmars hus! Övergivet och tomt… Jag tänker mig att om nån av mina syskon tar vita släkthuset så kan mamma och pappa ta det gula huset och så tar jag det här huset. Så kan vi ropa god morgon till varandra från verandorna. Tyvärr är det ju så att även fast hus bara står och förfaller och man kommer som en räddande hushjälte är det nog inte bara att ”ta” ett hus utan en ska nog ha lite kosing på fickan. Men drömma kostar ingenting!
Små äppelträd längs hela ena hussidan ut mot vägen som jag skulle baka äppelpajer och äppelkakor av och bjuda in till höstkalas på höstarna när jag fyllde år. Jag gjorde alltid det när jag var liten. Ser ni huset är ju som gjort för mig!
Och om en kikar genom äppelträden så skymtar den gulligaste lilla kyrka en kan tänka sig. Åhh! Nä nu var det mammas tur att dra med mig därifrån.
Istället åkte vi till den här vackra platsen och tänkte att ett litet båthus vid havet måste väl ändå kosta lite mindre kosing. Då kunde vi ha ett litet båthus allihopa och vinka till varann från våra jollar. Dock blir jag lite fundersam på hur syvänligt det skulle va i den lilla jollen.. Känner mig lite tveksam på om tygerna skulle få plats…
Men som sagt så går det ju bra att drömma! Och att ha ett litet syrum på havet är ju ändå en ganska härlig och helt gratis dröm! När vi drömt färdigt för stunden åkte vi hem och… fortsättningen får ni en annan dag!