Sommarens lilla missöde

Gårdagens eftermiddag/kväll ägnade jag åt att sy. Jag fortsatte att sy på min röda halvklockade kjol, men hann inte komma långt innan jaginsåg att jag behövde lite rådgivning från min kära syster som i dåläget inte var hemma.Istället bestämde jag mig för att ta tag i ”sommarens lilla missöde”. ”Sommarens lilla missöde” består av en mycket förtjusande liten klänning som jag köpte när jag var hos Becca i England i sommras. Jag var sådar nöjd så man bara går och väntar på tillfällen att få använda den, ni vet. Så kom Beccas 22-årsdag och jag såg snabbt min chans att få använda klänningen. Det hann inte gå mer än två timmar, så hade jag lyckats spilla lim på den… Snabbt som attan fick jag skrubba bort limmet, lägga klänningen i blöt och sedan hänga den på en galge att självtorka.Ingen större skada skedd, den var bara lite skrynklig.Så kom nästa tillfälle då jag kunde få användning av min klänning, dock kom jag på det i sista minuten och klänningen var som sagt väldigt skrynklig.Men jag bestämde mig för att skrynklor är charmiga och drog på mig klänningen. Insåg att nej, skrynklorna var inte det minsta charmiga och drog av mig klänningen igen.Jag ville ha klänningen ändå, så jag tog snabbt fram stryjärnet, satte in kontakten i kontaktuttaget, väntade på att det skulle bli varmt, tar tag i det för att börja stryka klänningen, hinner knappt snudda klänningen, poff.

Jag kände mig ungefär såhär:

I sådana ögonblick vill man spola tillbaka tiden om så bara tre små futtiga sekunder. Men som ni säkert vet så går ju inte det. Därför har min klänning fram tills igår sätt ut såhär:
 

Det är ju inte något diskret litet hål direkt, som man kan gömma bakom en blomma. Jag bestämde mig helt enkelt för att göra ett linne av klänningen. 
Det blev ett väldigt fint linne tycker jag själv. Men det hade varit finare som klänning, snyft.
Jag funderar bara om jag någon gång kommer kunna bära linnnet utan att känna lite ångest och se farliga strykjärn framför mig. Vad tror ni?