Trådrakt på sak

Idag börjar skolan igen, mitt sista år. Tänk va, att jag till våren är klar med min kandidat! Idag visar jag det sista av de arbeten som jag tänkt visa er från förra året. Det här var ett av våra större arbeten som vi arbetade med i tre delar. Del ett bestod av en praktiskt del där vi skulle fundera över vår artistiska identitet, vad som är viktigt för oss i vårt konstnärskap och vad som representerar oss och sedan skulle vi skapa ett objekt utifrån dessa tankar. I andra delen skulle vi skriva en essä om vad vi kommit fram till. Tredje delen bestod av en layout-kurs där vi skulle skapa en layout till det objekt vi skapat i form av affisch och visitkort. Sedan skulle alla studenter från textil, trä och metall bygga en gemensam utställning med objekten. Kursen avslutades med att vi fick redovisa vårt arbete för alla studenter i årskursen och två utomstående opponenter. Det var en väldigt rolig kurs och nu ska ni få veta vad jag jobbade med!

I kursen Identitet är syftet att utforska sin artistiska identitet. Som utgångspunkt i kursen utgick jag från de tre saker som inspirerar mig mest i mitt skapande: Färg och mönster, Storytelling och min farmor och intresset för den generationens kvinnor. I kursen ville jag göra ett mönster med inspiration och utgångspunkt från min farmor. Jag ville sedan placera mönstret i en kontext på något sett.

Farmor är en stor anledning till mitt intresse för textil. Hon är en stor inspirationskälla till hur en kan jobba med det textila materialet. Att samla, spara, återanvända och ta till vara på. För mig står hon också för en generation av kvinnor med stor kunskap och talang som sällan fick erkännande för sitt arbete. Idag mer än någonsin tror jag, med tanke på vår miljö, att det är viktigt att vi tittar tillbaks och försöker lära oss av deras kunskap.

Innan jag började studera på Textil – Kropp – Rum har jag arbetat en del med teater. Därför känns det naturligt för mig att jobba med storytelling och kontext. För mig blir objektet intressant först när jag placerar det i ett sammanhang.

Det jag ville göra i projektet var alltså att binda samman de här tre, för mig, viktiga delarna. Jag ville fortsätta öva min metod för att skapa mönster och jag ville skapa ett sammanhang att placera mönstret i.

När jag valt mina tre objekt började jag med att utgå från min farmor. Jag samlade ord som jag kopplade till henne. Ord som papiljott, Spisa ribb och dammiga tyglådor. Jag samlade föremål som jag ärvt från henne. Plagg hon sytt, örhängen jag fått överta och sticktidningar från 40-talet. Jag visste att jag ville skapa ett mönster med inspiration från min farmor. När jag skapar mönster tycker jag att det är roligt att utgå från ett litet föremål eller ord och hitta former och delar i det som jag sedan kan omvandla till ett mönster. I mitt samlande av saker som påminde om min farmor letade jag efter rätt föremål att utgå från. Till slut hittade jag det. En sliten liten ask fylld med färgglada trådrullar i silke med den smarta funktionen att kunna dra ut och titta på alla trådrullarna.

När jag hittade trådasken kändes den självklar. Farmor tyckte väldigt mycket om asken och pratade ofta om att den var typisk för den tiden hon växt upp i. Små och finurliga lösningar som för henne representerade den tid som jag är så nyfiken och fascinerad av. Och så innehöll den alla de trådrullarna som hon använt i sina sömnadsprojekt och som hon ville att jag skulle fortsätta använda. Den lilla asken med trådrullarna representerade precis det farmor betytt och betyder för mig. Utifrån trådasken började jag skapa mönster.

Att kunna inspirera andra till att skapa det en behöver med sina händer är en av de viktigaste byggstenarna i mitt skapande.

Görandet, som för mig betyder skapandet med händerna, handlar inte bara om hur jag jobbar i skolan eller hur mitt arbete kommer att se ut. Det handlar om en livsstil. Ett ställningstagande till hur jag vill leva mitt liv. Jag tror på görandets kraft att förändra i det lilla och påverka det stora. Göra, inte för att andra ska betrakta utan för att inspirera andra till att själva skapa. Det handlar mer om en livsstil. Låta händerna jobba. Låta görandet ta tid och plats. Görandet blir för mig ett ställningstagande.

Jag vet sällan hur slutresultatet i mina arbeten kommer att se ut men för mig är det också tjusningen med skapandet. Att utgå från en trådrulle som i slutändan blir ett mönster. Slutresultatet går inte att tänka sig till utan händerna måste jobba sig fram till det.

”Trådrakt på sak
I kvinnogenerationers led
Med nål och tråd armera
Med skaparkraft reformera”

Jag är inte helt klart med arbetet än, jag skulle vilja fota plaggen i mijjö på människor innan jag knyter ihop säcken. Men på det stora hela är jag nöjd med det jag gjort hittills och framför allt tyckte jag att det var en väldigt rolig och lärorik kurs!