Lyckligt postad

Tänk vad världen är fylld av hjälpsamma och snälla människor hör ni. Ibland tror jag att en måste vara med om små kriser för att liksom bli påmind om det. För de gånger jag känner mig som mest liten och vissen så slås jag alltid av hur mycket fina människor jag omges av. Jag ska snart sluta prata om min stick-tragedi men det brukar ju ingå i sorgearbetet att få prata av sig om det. 

och nån stans i eländet med stickpåsen känner jag mig så där lyckligt lottad ändå. Alla ni har gett mig så mycket fin respons. Min efterlysning på online stickcafé delades över 250 gånger och alla har verkligen hejjat och gett mig tröstande ord och tips. Men det finns en person som jag särskilt skulle vilja lyfta fram. I min stickpåse låg det en sticktidning från 40-talet som jag fått av farmor och som jag redan börjat sticka en jumper av. I facebook-tråden hörde en kvinna av sig och skrev att hon hade lite dubletter av några gamla sticktidningar och undrade lite vilken tidning jag förlorat. Jag mindes inte exakt vad min tidning hette men länkade till ett blogginlägg där jag hade fotat lite bilder från insidan av tidningen. En halvtimme senare hör hon av sig och har lokaliserat vilken tidning det är och säger att jag får den av henne! Och inte ville hon ha nått betalt för den heller. 

När den nån dag senare landade i postlådan hade hon dessutom skickat med en tidning extra. Kolla bara på den här jumpern. 

Eller den här fina! Ja inte kan en hänga läpp och tappa sticksugen när en omges av så här fina människor. Kvinnan jag fick tidningarna av heter   Eva- Lotta och bloggar på bloggen Tålamodspåsen. Kolla in hennes stick- skills! 

Vill bara poängtera att texten är skriven med viss ironi och att jag är medveten om att det finns betydligt jobbigare saker här i världen än att tappa en stickpåse. Bara så ni inte tror att jag helt har huvudet i det blå…