I farmors fotspår

Under 2018 kommer jag ha ett sömnadsprojekt som jag inte berättade om i januari när jag skrev mina symål. Men nu när sypeppen har UFO-månad tycker jag att det passar extra bra att berätta om det här projektet. 

En av mina största idoler och inspirationer i mitt liv är min Farmor. Det var hon som lärde mig att sy och sticka och glädjen i att ta tillvara på både kunskap och material och att skapa med sina händer. Idag lever hon tyvärr  inte längre men jag har ärvt stora delar av hennes tygförråd, material, stickbeskrivningar och UFOn. För lika många skapare som det finns, finns det UFOn här i världen. Och de här UFOna och tygbitarna är min största rikedom här på kyrkbacken (förutom Greta så klart!) 

Men att gå igenom någon annans UFOn från en helt annan tid som inte finns kvar och där jag inte kan fråga vad det skulle bli och vad det var tänkt för tar tid. Dessutom blir de ju lätt ängsligt att klippa i de, för mig, dyrbara tygen. Därför har jag bestämt mig för att under 2018 ska jag gå i farmors fotspår. Jag ska damma av tyglådorna, plocka fram de noggrant ihopvikta UFO-projekten och som en riktig dektektiv börja reda ut trådarna och luska ut vad den där Astrid Holmberg hade i kikarn. 

En del projekt är uppsprättade eller halvsydda plagg som ligger som olika pusselbitar och väntar på att få sys ihop. 

En del material är hela plagg som farmor köpt eller sytt men som är för stora för mig att ha på mig och använda. 

Men mycket är också tygbitar som saxen aldrig hann fram till. Ibland kanske jag kan gissa mig till vad farmor tänkt sy och ibland inte, ibland kanske jag inte vill sy samma sak som farmor ville sy och ibland kanske jag får tänka ut helt själv. Oavsett så vet jag att farmor hade tyckt att huvudsaken var att jag skapar något som jag tycker är fint, att jag lär mig och framför allt hade hon blivit så glad om hon visste att jag tog vara på hennes tyger och avslutade hennes projekt. 2018 tar jag över farmors stafettpinne och går vidare i hennes fotspår! Länge leve Astrid Holmberg!