Min första, min bästa och min sämsta stickning!
Min första stickning…
I höstas efterfrågade jag vad ni ville läsa om på tema stickning. Jag tror det var Linnéa (?) som föreslog det här temat. Ett inlägg om min första stickning, min sämsta stickning och min bästa stickning. Så kul tema!
Min första stickning var en hallonröd kärlekshistoria, stickad i ett tunt ullgarn jag ärvt av farmor och en beskrivning efter ett gammalt 40-talsmönster. Jag slet länge med koftan och inte konstigt var det eftersom mönstret skulle stickas på stickor nummer 2 och 2.5. Under två års tid följde den mig nästan överallt. Den var med mig mitt sista år på gymnasiet, in på lektioner och sjukhusbesök. Den var med mig innan och efter min operation, när jag flyttade hemifrån och började på folkis. Koftan var verkligen en kärlekshistoria för mig och jag har tillägnat den ett helt inlägg om du vill läsa mer.
Min sämsta stickning
Men nog om kärlekshistorien, nu ska vi istället prata om min sämsta stickning. Men frågan är vilken jag ska välja? Jag får erkänna att det finns ett par sådana på lager. Kanske är det sjalen som jag skulle sticka till mamma i julklapp, där jag råkade sticka några ökningsvarv för mycket, valde att inte repa upp och det slutade med att jag hade flera hundra maskor för mycket… Puh! Det var en pers, men den blev ganska fin i slutändan.
Kanske är det istället linnet jag skulle sticka i våras som slutade i ingenting? Men jag la å andra sidan inte så mycket energi på den och garnet finns kvar att göra något nytt av. Så det känns inte så farligt ändå.
Kanske var det de där vantarna jag skulle sticka till Tojan en jul där jag ”glömt” kolla masktätheten? Jag höll på att få ett par gigantiska vantar, innan jag kom till sans och avbröt projektet. Eller var det den gula flätstickade koftan som jag var så osams med så att när den var klar höll den på att åka i sjön.
Som ni hör finns det en del projekt som kvalar in i den här kategorin. Men mitt sämsta stickprojekt är nog ändå när jag försökte mig på att sticka kärlekhistorien en gång till. Den här gången stickade jag den i ett billigt garn som jag köpt på Stoff och stil. En fin färg men sticksigt och behandlat. Axlarna blev för stora och jag hade fortfarande inte upptäckt rundstickan utan stickade allt i delar på vanliga stickor. Aj mina stackars handleder.
I slutändan blev den bara liggandes för att den inte alls satt bra. Varken på mig eller någon annan. Och det måste ju vara den sämsta stickningen. Som borde bli bra för att det är nummer två. Som en slitet med på tunna stickor, som blir klar men ändå inte används utav någon. Där garnet är så tråkigt så ingen orkar repa upp och göra något nytt av det. Nä fy så trist! Helt klart en sämst stickning… Vi går vidare. Till min bästa stickning!
Min bästa stickning
Åh så roligt samtalsämne att få ägna sig åt. Om jag har många stickningar som gått åt skogen har jag ändå fler som jag älskar och håller av. Som Jellyfish för att den var så ljuvligt härlig att sticka. Woodwardia för att det riktigt dyra garnet kom till sin rätt och tröjan används nästan varje dag. Crosshatch som tog lång tid att färdigställa men som till slut blev klar och riktigt fin eller Ginevra som stickades i restgarner och blev ljuvligt vacker och väl använd.
Min bästa stickning är svår att välja, för jag gillar dem på olika sätt och i olika perioder. Som Solange som jag nästan bar varje dag en period. Min Weltyshawl som jag ett tag bodde i eller min stickade bikini som jag lyckades konstruera om så att den satt perfekt. Och visst är det en fin känsla att känna att de flesta projekt är älskade projekt. För att de blev vackra, för att garnet var underbart att sticka i, för att mönstret var roligt att följa, för att plagget älskas och används eller för att du lyckades lösa något som du inte trodde.
Men om jag ändå ska försöka mig på att välja ut en kofta så får det nästan bli den som är min favorit just nu och det är nog ändå min Minerva cardigan. Kanske vill du berätta om din första, sämsta och bästa stickning?
Vilket supermysigt inlägg! Jag vet inte ens om jag har stickat tillräckligt mycket för att ha kunnat dela upp allt i kategorier?
Men min bästa stickning är solklart min första stickade tröja! Alone Together Sweater, som jag haft på mig varje dag i snart två veckor (sen den blev färdig, hehe).
Min första var för länge sen för att jag ska minnas den, men jag har ett starkt minne av ett gult garn i någon sorts band-liknande material (typ som tunna sidenband) fast med hål i, och man skulle först sticka en låååååång bit och sen typ släppa varannan maska på slutet på nåt vänster…? Jag tror jag var 12 i alla fall. Den blev aldrig påbörjad, och garnet skänkte jag till loppis förra året, haha! Så det får nog kvala in som den sämsta också. Herregud, det garnet skulle jag också helst bara velat slänga egentligen.
Det är mycket möjligt att det var jag som föreslog temat, men jag minns ärligt talat inte det själv 😆
Min första stickning som jag kommer ihåg är en randig halsduk i rosa, lila och vitt. Den stickades på stickor 10mm och kan finnas kvar hos mina föräldrar någonstans.
Jag har ju en del som skulle kunna klassas som de sämsta. Men oftast avbryter jag dem långt innan de har blivit allt för dåliga. Den sämsta jag har blivit klar med är nog min första Siri som blev 1 storlek för liten trots att den passade medan jag stickade på den. Men den fick i alla fall nytt liv hos en kompis som passade perfekt i den.
Min bästa stickning är nog min islandströja. Den har jag använt mer eller mindre varje dag jag gått ut under vintern de senaste två åren. Det är nog faktiskt min mest använda stickning någonsin.
Kul inlägg! Det har tagit väldigt lång tid för mig att ta det här med stickfasthet och provlappar på allvar, sen jag börjat med det har resultaten blivit betydligt bättre, särskilt då eftersom att jag verkar vara en person som ofta får gå ner minst en halv storlek på stickorna. Min sämsta stickning är en Sorbet cardigan som jag stickade på för stora stickor i jäkla dropsgarn för att jag var snål, och som är stor och hängig precis överallt förutom i avmaskningen där den är för tight. Usch, den ligger undangömd i en låda nu.
Åååh, vilket fint inlägg! Så roligt att läsa om allt fint (och tråkigt) du stickat!
De sämsta stickningarna är ju så klart de som aldrig blir använda, som bara ligger i garderoben och är ledsna. Så tråkigt att man laggt så pass mkt tid och energi på ett projekt som sen inte kommer till anävdning. MEN som tur är finns ju många stickade kärlekshistorier också!!
Ååh vilket mysigt inlägg! 🙂 Det är min dröm att kunna sticka annat än halsdukar :). Men av någon orimlig rädsla av att kanske inte förstå hur/var man ska börja har det inte blivit så. Har du några tips till en nybörjare som vääääldigt gärna vill lära sig sticka en tröja, kofta eller annat än en halsduk?
Finaste hälsningar
Anneli